Lite om att döda en snyltare m.m.

Bitterballs, några bitar ingenting och historien om hur vi nästan gav upp

25 - 11 - 2011

Det är natt. Insekten på väggen är svårdefinierad, spindel till kroppen och benen, skalbagge till huvudet och tentaklarna. Det finns för många kryp i rummet för att det skall vara meningsfullt att döda dem, men denna varelse är möjligtvis värd ett undantag. Men mord måste städas upp, dumpas inte insektskroppen uppsöks den nästan omdeledbart av hundratals andra kryp. Det blir ett moment för mycket. På grund av att middagsriset kryllade av myror – för många för att ätas upp – så har vi ändå inte riktigt råd med ansträngningen att stiga upp ur sängen. Tor vänder på sig. Den gäckande världskartan på väggen mittemot tycks lockande ledsaga blicken mot Sverige och sveriges form tycks plötsligt likna en falukorv. Det är svårt att somna hungrig.

Middag för två.

Påföljande dag svimmar Tor på sjukhuset,termometern visar 40 graders feber och blodprovet visar malaria. Även vid detta besök dör ett barn i rummet brevid. Mamman gråter. Efter kontakter med Sverige är det oklart om Tor får rätt medicin.

Tor med Malaria

Plötsligt har vi en ursäkt att åka hem, klart Tor måste få rätt medicin! Det var rätt nära. Vi hade faktiskt bestämt oss att åka innan det visade sig att medicinen var riktigt. Kanske hade vi åkt ändå om priset varit ett annat och Alice inte yttrat den äckliga meningen  ”You don’t need to be ashamed, you did well, you tried very hard.”

Cruella de Vil, aka Alice

Vi har faktiskt börjat fundera på om Alice är en verklig person. Hon tycks inte riktigt ha några egna åsikter utan alltid föredra det som vi föreslår. Ibland blir det lite lustigt, som när Tor ovetandes sitter under ett mangoträd och undrar varför det inte finns några mangofrukter i Liberia (pga att det inte är säsong) varpå Alice, självklart fullt medveten om att det är ett mangoträd, förklarar att hon aldrig sett några mangofrukter i Liberia. Det blir även lustigt när vi inte är överrens med varandra men Alice ändå är överrens med oss båda. I monrovia blev Danni erbjuden att ta med en ovanligt gullig kattunge till barnhemmet. Påföljande konversation är så gott som ordagrannt återgiven.

D – Jag skulle gärna ta med den. (tittar på Alice)

A – Ja, det är en bra idé.

T – Den skulle döda råttorna.

A – Ja, en katt skulle vara jättebra på barnhemmet.

T – Men den skulle nog döda kycklingungarna också.

A – En katt skulle inte vara bra.

D – Vi kanske kan träna katten?

A – Ja, en katt vore bra.

T – Kanske? Det är nog svårt. Tror det skulle gå för mycket mot kattens natur.

A – En katt skulle inte vara bra.

D – Men den är så söt.

A – Ja, en katt skulle vara jättebra.

Osv. Katten blev till slut kvar i Monrovia. Förutom att hon tycks sakna egna åsikter äter hon bitterballs (vidrigt) och bitar av ingenting.

 D – Alice, vad är det du äter egentligen?

A – Ingenting.

D – Eh, jaha. Men vad är det för något.

A – Ingenting.

T – Det där. (pekar) Vad är det?

A – Det är ingenting, absolut ingenting!

D – Eh, okej. Men hur smakar det då?

A – Det smakar ingenting.  

Vem är John Galt? 

27-11-2011

Under fem veckor brottades vi med en oidentifierad fiende. Hon låtsades krama oss, men det var ett stryptag i förklädnad. Efter en hel del tjuvlyssnande genom tunna väggar, analyserande av märkliga pussebitar, konfrontationer och hemliga samtal stod det dock klart att vår livslina var vår snara. Alice är en snyltare som använt barnhemmet för sin egen vinning. Vi kan nu konstatera att ca 75 % av de meningar som lämnat hennes giftiga läppar är osanningar. Hon tog vid flera tillfällen för sig själv betydande summor pengar som skänks barnhemmet. För att dölja detta förbjöd hon i princip alla vuxna vid barnhemmet att tala med oss. Därutöver ljög hon för oss om barnhemmets behov för att vi skulle ge mer pengar som hon sedan spenderade på sig själv. Tors föräldrar var tilltänkta föremål för hennes long-con och största scam, gummiplantaget. En lång historia kort, det hade rört sig om rätt mycket pengar i sjön. Innan alla pusselbitar fallit på plats lurades vi dock med på en helvetesfärd till nämnda gummiplantage. Till följd av tre stillastående timmar i leran nådde vi dock aldrig slutmålet. Det gjorde aldrig Alice heller, istället för respekt och rikedom (som vi hört henne sukta efter genom väggarna) fick hon skam och ingenting. 

Alice peruk kom till slut av.

Efter ett samtal med Elizabeth, Alice moder, fick vi tillstånd att köra bort Alice från barnhemmet. Det gjordes med en blandning av ilska, hög puls, skadeglädje, sorg och en stark känsla av overklighet. 

Två nya hus

02 - 12 - 2011

Här kommer tre bilder från ett lerhusbygge. Två personer kommer att bo här i 3-5 år innan huset faller sönder. Om icke särskilt stabilt så är det åtminstone ett roligt och kladdigt sätt att bygga på. 

Tor designade och byggde ett kaninhus. Han är stolt.