Rasism, moment 22 och en dag, ungefär

Det märkligaste

1.) Den rasistiska lagstiftning.
Artikel 27 (b) i Liberias grundlag stadgar följande: “In order to preserve, foster and maintain the positive Liberian culture, values and character, only persons who are Negroes or of Negro descent shall qualify by birth or by naturalization to be citizens of Liberia.” Få länder har direkt rasistiska lagar, färre om så viktiga saker som medborgarskap (som i Liberia dessutom är ett krav för äganderätt till fast egendom) och ännu färre direkt rasistiska grundlagar. Förutom att vara rasistisk är lagen nästintill omöjlig att tillämpa. Vad fan är en neger egentligen? Talar vi genetik, ansiktsdrag, hudfärg, geografiskt ursprung eller något helt annat? En rolig fråga att argumentera i domstol. En jobbig fråga att döma över.


2.) Trasslet med korruption och byråkrati
Vi landade säkert i Liberia men släpptes inte in i landet på grund av att vi saknade bokad hemresa. Detta är inte ett krav för att få visum, men ett krav för att få komma in i landet? Det stod snart klart att inträde skulle kosta oss 50 US. Hur detta bokar en hemresa är förstås något oklart. Vi ville fråga, men om vi stämmer dig istället? Den konversation som skulle följa vore dock alltför uppenbar.
- Well, you could try that.
- But?
- But, there's a catch.
- Catch 22?
- Of course, to sue me you would have to appear before a court in liberia.
- And to do that you would have to let us in?
- Exactly, but if I am to let you in you would have to bribe me 50 US, and that's a crime. So suing me wouldn't be very wise.

3. Kulturen av lojalitet mot de illojala

Om lojaliteten mot de illojala hörde vi många skräckhistorier. Trots varningarna kom det ändå som en chock när vi själva snubblade över denna märkliga företeelse. Ingen på barnhemmet nämnde något om att Alice tog för sig själv de pengar vi gav barnhemmet förrän vi öppnade samtalsämnet.

4. Robin Hood mentaliteten
Det är helt socialt accepterat att lura och stjäla från de rika för att sedan sälja till de fattiga. Barnhemmet köper ofta matvaror (rissäckar, bönsäckar osv) som stulits från FN av FN:s anställda liberianer. Däremot är det en dödssynd att sälja stulna getter. Det är ett socialt gränsfall om barnen vid barnhemmet får överdriva eller dra mindre lögner för att vi ska ge dom pengar. Robin Hood mentalitet är inte rolig när man själv är kung Edward.


En dag, ungefär

Morgon

Klockan är sex och vi vaknar till ljudet av en galande tupp och barnens morning devotion "Every morning, early in the morning, every morning I give thanks to my lord...". Morgonrutinen består av ägg, lök och välling följt av ett ljummet bad. Vi tar tag i ett av våra morgonprojekt; att ta skolfoton av alla klasser. Tanken med detta är att i Sverige sammanställa någon form av skolkatalog. Alla ungarna är fantastiskt snälla och disciplinerade vilket underlättar fotograferingen avsevärt.

Klass 6

Förmiddag
Palmblad samlas in för att bygga ett gethus. Tor vågade sig dock inte högre än så här.

Danni låg platt på marken när kortet togs...

När bladen väl samlats ihop sattes de enkelt på plats i husstommen. Getterna kommer att bosätta sig här inom snar framtid.

Medan Tor jobbar leker Danni med barnen. Delvis av egen vilja, delvis som följd av att de afrikanska pojkarna oftast vägrar låta Danni hjälpa till med s.k. mansgöra.

Lunch, på riktigt.

Tack och lov äter vi dock något annat, ris dvs.

Den andra skålen maskar toppades av en död ekorre. Allt skulle tillagas och ätas upp.

Efter lunchen är det olidligt varmt. Vi somnar för att vakna kippandes efter luft i en svettpöl. Ljummet dricksvatten hjälper men yrseln avtar först när vi kommer utomhus.

Eftermiddag

Den överlägset bästa tiden på dygnet. Det är som vanligt fotbollsmatch.

Tack Torbjörn och Team Sportia

Medan matchen pågick satt övriga på en bambumatta under ett mangoträd. Här spelar de vuxna fia med knuff och barnen ritar eller leker. Tor fick sitt hår flätat i stilen All Up. 

Goge (t.v.) och Lamah skrattar åt att Tor är håröm

Kväll

Ett riktigt åskoväder drar in och barnen skrattar medan de springer nakna i regnet. Insikten om att det kommer att vara kallt inatt är underbar. Vi tar av oss och springer ut.

Lite om att döda en snyltare m.m.

Bitterballs, några bitar ingenting och historien om hur vi nästan gav upp

25 - 11 - 2011

Det är natt. Insekten på väggen är svårdefinierad, spindel till kroppen och benen, skalbagge till huvudet och tentaklarna. Det finns för många kryp i rummet för att det skall vara meningsfullt att döda dem, men denna varelse är möjligtvis värd ett undantag. Men mord måste städas upp, dumpas inte insektskroppen uppsöks den nästan omdeledbart av hundratals andra kryp. Det blir ett moment för mycket. På grund av att middagsriset kryllade av myror – för många för att ätas upp – så har vi ändå inte riktigt råd med ansträngningen att stiga upp ur sängen. Tor vänder på sig. Den gäckande världskartan på väggen mittemot tycks lockande ledsaga blicken mot Sverige och sveriges form tycks plötsligt likna en falukorv. Det är svårt att somna hungrig.

Middag för två.

Påföljande dag svimmar Tor på sjukhuset,termometern visar 40 graders feber och blodprovet visar malaria. Även vid detta besök dör ett barn i rummet brevid. Mamman gråter. Efter kontakter med Sverige är det oklart om Tor får rätt medicin.

Tor med Malaria

Plötsligt har vi en ursäkt att åka hem, klart Tor måste få rätt medicin! Det var rätt nära. Vi hade faktiskt bestämt oss att åka innan det visade sig att medicinen var riktigt. Kanske hade vi åkt ändå om priset varit ett annat och Alice inte yttrat den äckliga meningen  ”You don’t need to be ashamed, you did well, you tried very hard.”

Cruella de Vil, aka Alice

Vi har faktiskt börjat fundera på om Alice är en verklig person. Hon tycks inte riktigt ha några egna åsikter utan alltid föredra det som vi föreslår. Ibland blir det lite lustigt, som när Tor ovetandes sitter under ett mangoträd och undrar varför det inte finns några mangofrukter i Liberia (pga att det inte är säsong) varpå Alice, självklart fullt medveten om att det är ett mangoträd, förklarar att hon aldrig sett några mangofrukter i Liberia. Det blir även lustigt när vi inte är överrens med varandra men Alice ändå är överrens med oss båda. I monrovia blev Danni erbjuden att ta med en ovanligt gullig kattunge till barnhemmet. Påföljande konversation är så gott som ordagrannt återgiven.

D – Jag skulle gärna ta med den. (tittar på Alice)

A – Ja, det är en bra idé.

T – Den skulle döda råttorna.

A – Ja, en katt skulle vara jättebra på barnhemmet.

T – Men den skulle nog döda kycklingungarna också.

A – En katt skulle inte vara bra.

D – Vi kanske kan träna katten?

A – Ja, en katt vore bra.

T – Kanske? Det är nog svårt. Tror det skulle gå för mycket mot kattens natur.

A – En katt skulle inte vara bra.

D – Men den är så söt.

A – Ja, en katt skulle vara jättebra.

Osv. Katten blev till slut kvar i Monrovia. Förutom att hon tycks sakna egna åsikter äter hon bitterballs (vidrigt) och bitar av ingenting.

 D – Alice, vad är det du äter egentligen?

A – Ingenting.

D – Eh, jaha. Men vad är det för något.

A – Ingenting.

T – Det där. (pekar) Vad är det?

A – Det är ingenting, absolut ingenting!

D – Eh, okej. Men hur smakar det då?

A – Det smakar ingenting.  

Vem är John Galt? 

27-11-2011

Under fem veckor brottades vi med en oidentifierad fiende. Hon låtsades krama oss, men det var ett stryptag i förklädnad. Efter en hel del tjuvlyssnande genom tunna väggar, analyserande av märkliga pussebitar, konfrontationer och hemliga samtal stod det dock klart att vår livslina var vår snara. Alice är en snyltare som använt barnhemmet för sin egen vinning. Vi kan nu konstatera att ca 75 % av de meningar som lämnat hennes giftiga läppar är osanningar. Hon tog vid flera tillfällen för sig själv betydande summor pengar som skänks barnhemmet. För att dölja detta förbjöd hon i princip alla vuxna vid barnhemmet att tala med oss. Därutöver ljög hon för oss om barnhemmets behov för att vi skulle ge mer pengar som hon sedan spenderade på sig själv. Tors föräldrar var tilltänkta föremål för hennes long-con och största scam, gummiplantaget. En lång historia kort, det hade rört sig om rätt mycket pengar i sjön. Innan alla pusselbitar fallit på plats lurades vi dock med på en helvetesfärd till nämnda gummiplantage. Till följd av tre stillastående timmar i leran nådde vi dock aldrig slutmålet. Det gjorde aldrig Alice heller, istället för respekt och rikedom (som vi hört henne sukta efter genom väggarna) fick hon skam och ingenting. 

Alice peruk kom till slut av.

Efter ett samtal med Elizabeth, Alice moder, fick vi tillstånd att köra bort Alice från barnhemmet. Det gjordes med en blandning av ilska, hög puls, skadeglädje, sorg och en stark känsla av overklighet. 

Två nya hus

02 - 12 - 2011

Här kommer tre bilder från ett lerhusbygge. Två personer kommer att bo här i 3-5 år innan huset faller sönder. Om icke särskilt stabilt så är det åtminstone ett roligt och kladdigt sätt att bygga på. 

Tor designade och byggde ett kaninhus. Han är stolt.